Igår fick jag veta en sak, en sak som borde berört mig ngt oerhört.
Men det berörde mig inte.
Inte ens att jag kände ngt.
Jag känner alltid ngt, vad är detta?
Jag är blockerad.

Vet att du har dig själv att skylla, man kan inte ropa varg för många gånger, man slutar tro på dig. Det vet tilloch med små barn, men du lär dig aldrig. Aldrig.
Man kan nog inte fejka detta, har jag insett och fått förklarat för mig.
Men jag tror det inte, jag kan bara inte tro det.
Varför skulle detta vara sant?
Jag vet att det är sant denna gången, och hade brytt mig mer om du inte andvänt ditt liv till att förstöra.
Förstöra så det passar din väg.

Visst vill jag veta hur det går och att du blir bättre, men en annan del bara "jaha, och vad ska vi ha till mat idag?"
Jag får tänka på småsyskonen lite, för de bryr sig, det vet jag.
alla bryr sig nog till en liten del.
Alla vet ordspråket, så visst bryr man sig.

Men känner mig så blockad.
Mitt huvud är helt fullt. Tömma?
Men hur tömmer  jag huvudet då?

Nu är det vrål hög musik på här hemma, jag har gjort en "Göra Lista" idag.
Det ska städas och fixas.
TERAPI för min del.

Lovisa,Herkules och jag har varit ute på en skön promenad förut idag!
Tack för sällakapet!

Nu är det dags, tömma huvudet och dammsuga!